Jodå, den kokta roten gick att äta, ni som undrade, men smaken passade inte ihop med maten tycker jag. De grövre bitarna var också väldigt starka i smak, lakrits och anisliknande. HÄR kan du se den stora skrovliga roten som jag skalade och skar i strimlor innan jag kokade tills rötterna var mjuka. De smala ljusgröna bitarna bredvid kniven är körveln – vid första anblicken liknar det mest sparris. Tärningarna på tallriken är kokad rotselleri som jag kokade för jämförelse. Den har ju ganska stark lukt och smak, men är mild jämfört med körveln. Dessutom är det min goda squashgratäng på tallriken. Det receptet finns HÄR.
Inte vill jag ha körveln fler gånger till middag, men klart, skulle det bli nödtider vore den bra att ha. Fröna och blommorna däremot älskar jag, nästa år ska jag pröva andra recept med dem, exempelvis likör av fröna. Några rotbitar prövade jag att koka in i sockerlag, typ som syltad ingefära, och det var faktiskt godare, åtminstone av de små rotdelarna. Bitarna blev grönare och även sockerlagen. Där passar lakritssmaken in. Men ingen höjdare. En stjärnkock borde ge sig i kast med roten och göra något spännande recept!