Jag fick en ovanlig beställning på en krans. Men inte desto mindre passande. På måndag firas att kompositören Wilhelm Peterson-Berger föddes för 150 år sedan i Ullånger. I närheten av där vi har vårt sommarställe och visningsträdgård. Han föddes på samma datum som min man – det har jag aldrig tänkt på. Fast inte samma år väl!
Den halvfärdiga dekorationen skulle räcka men lite blommor ska till
Eftersom jag förr jobbade med musik var det extra kul att få förära Peterson-Berger en krans. Många är de gånger jag spelat pianostyckena ur Frösöblomster. Sommarsång, Gratulation, Frösö Kyrka och många fler. Nationalromantik med ton av sommar, svenska skogar och marker. Överkomlig svårighetsgrad. Jag hade fria händer med kransen och ville då göra en vårlig krans med lite blomster. Något som kompositören skulle gillat.
Vårkrans med pärlhyacinter
Det som kan klara sig någorlunda utomhus den här tiden är pärlhyacint och vide. Mossa på kransen valde jag istället för barrkvistar för att komma ifrån allhelgona/julkänsla. Mossan är lindad på halmstomme så pärlhyacinterna var enkla att fästa med en ståltråd igenom lökens ena sida så det blev två ben att sticka in i kransen. Sitter som berg, vilket är bra när kransen ska tåla väder och vind. När allt tinar upp kommer bladen att sloka, så därför har jag satt lökarna upponer, då de ändå kommer att hänga.
Lätt att fästa i kransen med en ståltråd genom löken
På måndag ska jag komma ihåg att spela en trudelutt ur Frösöblomster, för en sådan kompositör, som dessutom är från trakterna, vill man minnas!