För första året på länge har vi odlat potatis. Ingen stor odling bevars, jag köpte bara en liten påse sättpotatis som jag inte kunde motstå. Sorten har allt -otroligt god, tidig och går att lagra. Eftersom den är tidig hinner potatisarna växa sig riktigt stora. De ser ut som stora mandelpotatisar. Namnet? Jo, ‘Amandine’ – fina kockars favorit och även min!
Släta och fina, ja det var nästan som att plocka ägg. Sista åren vi satte potatis hade jag slarvat och planterat på samma ställe flera år, fast jag visste det inte var bra. Det blev bladmögel på blasten och knölarna ruttnade av brunröta. Sporerna blir kvar i marken och på kvarblivna småpotatisar och återkommer år från år. Minst fyra år ska man vänta innan potatis odlas på samma plats.
Vi husbehovsodlare vill ju inte bespruta så då får vi ta till andra knep. Till exempel ska det vara stort radavstånd så man kan kupa upp mycket jord som skydd mot sporerna, välja tidig potatis som man hinner skörda innan bladmöglet slår till på sensommaren och välja en plats där det gärna blåser lite. Instängt och fukt, det gillar bladmöglet. Har man ett större fält är det bra att sätta raderna i den vanligaste vindriktningen och med stora radavstånd så det blåser igenom. Fler tips finns för ekologisk odling, jag läste det på Nordvik, men var då mer intresserad av prydnadsväxter. Nu börjar intresset av det ätliga att komma alltmer, även hos mig. Till våren får jag komma med fler potatistips.
Börjar du nu drömma om fina potatisar, så planera för ett nytt potatisland på ny plats!